Jag trodde att vi hade diskuterat klart det och kommit överens (?) Jag känner bara att ni är hopplösa. Jag förstår mig verkligen inte på er. Jag har sagt att jag ska vara ärlig och det har jag varit hela tiden nu och då sa vi ju att ni skulle acceptera och så... Ni sa att ni skulle göra det då! Men va hände nu då :O ?
Jag ber er verkligen SNÄLLA kan ni sluta hålla på att bete er såhär. Ni gör det bara jobbigare och svårare. Ni stänger in mig och mitt hjärta liksom.
Jag känner mig inte fri som förr. Jag känner mig seriöst instängd. Jag får liksom ingen chans att förklara eller visa er. Ni vill absolut inte lyssna eller höra mer om det. Det här är verkligen viktigt för mig. Egentligen så borde ni ändå vara glada för min skull och så.. men tydligen inte :(

Det är verkligen så synd... att det har blivit såhär. Jag vet verkligen inte vad jag mer kan göra.
Det kanske är lite ... men jag känner nästan ibland att jag bara vill gråta. Det är så plågande. FÖRSTÅ DET !!

Do you remember me, I sat upon your knee. I huged you with childhood love. Well, I'm all grown up now, can you still help somehow?
I'm not a child but my heart still can dream. So here's my lifelong wish, my grown up wish. It's like for myself but it will make me happy.
No more lifes torn apart, that wars would never start, and time would heal all hearts, and everybody would be friends, and that right would always win .... and love would never end ... This is my grown up wish !