Ja, hur känns det nu med allt det här.. Då menar jag kärleken! De här dagarna med honom har varit helt underbart. Det känns verkligen som en liten nystart. Men jag hoppas på bättre och vad det känns nu så kommer det de. Han har varit så himla gullig. Vi har så kul tillsammans. Han beter sig bättre när vi är ute med folk och han vill liksom va nära mig. Han har bättrat sig en aning men jag ska inte ta ut något i färskott... det kan snabbt vända, dock! Men jag är beredd att tackla det. Jag börjar mer och mer kunna hantera honom.
Jag och han har just nu en bättre och närmre relation till varandra och det känns väldigt bra. Men jag åker ju hem idag så får se vad han gör och hur han blir.

Jag och han kan nu prata med varandra..men hur länge kommer det hålla? hm, osäkert..
Jag vet hur och vem han är så..!

Men jag älskar honom men ibland blir jag så himla trött på han.. Han måste lära sig vissa saker om livet som han inte ännu kan förstå.. men jag kan vara den som lär honom det. Men som sagt... det är svårt att få en gammal hund att sitta!

Ja jag älskar honom och han älskar mig! men är det kärlek? ärligt, så känns det inte som det. Jag vet inte vad han tänker om mig, men jag har en känsla av att detta inte kommer hålla. Detta är förälskelse.. Han säger att han har "bestämt sig" för mig, men det här är inget man bestämmer sig för utan det ska vara en självklarhet. Vissa saker förstår jag mig inte på honom, men det ska jag ta reda på..