Hur ska jag få dig att förstå.. Jag vet inte längre vad jag ska göra med allt detta. Jag har helt enkelt gett upp. Men jag ger inte upp dig, men jag orkar inte bry mig längre. Fast egentligen bryr jag mig. Det går inte att låta bli att inte göra de, men jag pallar inte längre.
Jag vill nästan låta dig välja mellan player livet eller att va med den du säger dig älska, som nu är jag. Jag undrar va du skulle välja? Jag vågar nästan inte veta svaret och de är därför jag aldrig ställer den frågan, men jag tänker på den hela tiden.

Vad ska jag göra med dig? Jag försöker med allt för att få svar, men de är så himla svårt att riktigt nå dig och riktigt få ur dig sanningen.
Jag har inget kvar.. Jag har inget att förlora förutom dig. Bara tanken av att inte ha dig i mitt liv får mig att bli deppig. 
Många säger att jag har fallit, men fallit för fel person!



Jag måste egentligen ställa frågan till mig själv "Vad är de jag gillar med dig?"..

Ja hm.. vad är de jag gillar med dig :O Jo jag älskar din underbara röst. Det var det första med dig som jag gillade kommer jag ihåg första gången vi pratade.
Jag älskar dig så som du är.. den du egentligen innerst är, som kommer fram när de bara är du och jag. Du har nästan allt i en kille som jag vill ha. Det sättet .. Jag är lite galen och så och de är du med.
Men de jag ogillar med dig är att så fort det handlar om andra eller utanför oss två när de inte bara är du och jag, så spelar du en roll.. Som jag HATAR! Du behandlar då inte mig som din flickvän. Du kanske inte märker de själv men de gör jag. De blir liksom som om jag inte är värd något för dig då.

Du är väldigt mysig och go, men ibland blir du hård och ibland elak. Ditt humör svänger väldigt mycket. Ena stunden när man pratar med dig är du hur kärleksfull som helst, men sedan kan du va dryg och elak.
Jag vet inte hur jag ska ta de.. Hur ska jag tolka dig liksom!
Men man lär känna varandra mer och mer med tiden.. det märker jag! Jag har upptäckt vilken person du egentligen är.
Men du har inte riktigt upptäckt vem jag är tror jag. Du har inte öppnat ögona för de än tror jag. Det är som att du inte vågar de elr!?

Jag går inte efter hur du ser ut.. Ärligt när jag såg dig första gången så tyckte jag inte du var någon speciell och jag kände bara att du var ute efter det som fanns på ytan på mig, och inte de som fanns inuti.
Du va då ingen jag skulle ba "WOW" om jag såg dig på stan.. Förstår du!? Utan ju mer jag umgicks med dig och lärde typ känna dig desto mer tyckte jag om dig.. Och då i mina ögon blev du snyggare och snyggare.. Jag blev kär!

Jag älskar dina ögon.. dina blå ögon som ser mig i ögonen. När du ser mig i ögonen och säger med din underbara röst att du älskar mig, känns de som om jag smälter. Det pirrar liksom i magen och jag fylls av lycka och glädje.

Jag älskar din frisyr på morgonen när du vaknar.. eller när du har duschat. Din naturliga frisyr utan en massa produkter som håller upp de. Jag tycker att du är hur söt och snygg som helst då. Det är den naturliga som du är!

Du är bra på så mycket saker.. Du är duktig! Du är bra att fixa saker och sånt.. Du är bilmekaniker men du kan snickra, fixa lite elgrejer.. du har byggt en egen baslåda m.m. Det är så mycket och det är ett plus. 
Du är bra på att fiska också.. jag växte typ upp med att fiska och älskade att fiska när jag var mindre.
Men har knappt blivit något nu när jag blivit äldre för att min pappa sålde vår båt så..

Det dåliga med dig är att du inte är en lyssnare. Förut var du den jag kunde prata med men ju längre jag lärt känna dig desto mer försvinner den personen och det är synd. För det var det jag mest föll för med dig. Du fanns där när jag hade det jobbigt. Och jag uppskattade de väldigt mycket!
Efter den tiden älskade jag dig mer och mer.. Blev då kär i dig!

Jag är den som inte gått efter ytan.. Inte hur du ser ut eller så utan hur du behandlade mig.. Det var det jag föll för.

Jag är den som alltid ställer upp för dig och som finns här. Jag är den man kan prata med om man behöver prata, men du har nog inte riktigt sett den sidan av mig. Du vet inte riktigt vem jag egentligen är. Jag är en väldigt öppen person.

Du vill typ stämpla mig som alla andra dina föredetta tjejer som att vara dum/blåst.. Fjortis helt enkelt! men det är inte jag. Jag ogillar verkligen de!
Jag tappar då liksom mig själv... Det är inte bra!


Du finns hela tiden i mina tankar någonstans...för att du betyder så mycket! Det är inte av besatthet utan av saknad och undran.