att veta vad man ska göra. Man står ibland som ett frågetecken...man vet inte vilket som är det riktiga svaret. Allt läggs på hög och ligger där en tid tills det blir överfullt och man bara spricker.
Hur ska man veta vad som är svaret på gåtan? Det måste man lista ut själv, men det kan ta tid.

Det kan leda till mycket misstag och lidande på vägen, men man försöker ändå vara stark.

Det finns dem som trycker ner en och man försöker hålla sig uppe. Andra säger till en att vara stark och stå upp, men när det blir för mycket orkar man inte. Man mår till slut dåligt psykiskt. Det kan bli värre och värre ju mer negativa energier som omringar en. Till slut ser man sig själv som nästan ingen. Man ser nästan inte sig själv. Man trvis inte med sig själv.. är inte nöjd med sig själv. Då börjar man tänka på hur de skulle vara om jag ändrade mig si och så.. Man vill att andra ska tycka att man förädrats.. blivit snyggare.. blivit smalare. Man vill nästan bli någon annan. Man ser de som är snygga och verkar ha självförtroende. Man önskar att man ändå vore som dem..
Men egentligen så vet man ju inte hur dem är innerst inne.. men då vill man ju bli så som dem visar och det man ser.

Man måste vara nöjd med sig själv.. annars mår man väldigt dåligt! Det bästa är att vara sig själv.. Då visar man attt man är stark!

De som tycker att de som drabbas av ätstörningar är sjuka i huvudet.. men tänk också på deras bakgrund som vi inte vet om. Det finns ju något bakom allt som har lett till en ätstörning. Man kan inte rå för att de blivit så.. Det är psyket som har förstörts av någon anledning.
Mobba inte de med ätstörningar...det är kämpigt och man vill inte ha det. Det blir så för att man helt plötsligt inte är nöjd med sig själv.. Då är det något i en som slagit sig fast där och kan inte släppa taget..
Det är svårt...