Jag mår inte bra! Inte fysiskt och inte psykiskt just nu.. Jag är orolig och rädd för så mycket nu!

Men iaf ... Jag tänker så himla mycket. Nu helt plötsligt börjar jag sakna och tänka. Jag vill inte sakna eller tänka på någon. Jag vill endast tänka på mig själv nu.

Men jag är så himla trött på alla falska personer runt omkring mig!!!! ÅÅÅÅH, kan ni vakna upp någon jävla gång? Ursäkta mig men jag är så trött på allt.

Min blogg och det känns så himla negativ och så men jag skriver vad jag känner och upplever! Jag är positiv och så men den här veckan har känts så himla dålig.

Jag har känt mig lurad, sviken, sårad, arg, ledsen, deppig, förbannad, gråtfärdig... har känt allt! Har känt att mitt liv inte är värt att leva. Men ändå så har allas liv en mening. Jag måste bara hitta min mening med livet!

Jag måste springa på läkarbesök hela tiden och det är jobbigt.. Jag vet ännu inte vad det är för fel på mig! Det är det som är så himla jobbigt nu också.
En till sak som är jobbig är kärleken.. Min första kärlek är än en börda och den nya "kärleken" känns som om den sakta men säkert försvinner bort och iväg. Jag är inte säker på något längre!
Jag säger inte att jag vill ha någon kille eller så, men när man träffat en man fastnar för så är det inte lätt. Därför så tar jag det oerhört lugnt med allt! Därför är jag inte säker på något!
Jag tar det lugnt och att inte snabbt bli ledsen igen.. Det bästa är att va ensam. Pojkvänner är inte alls viktiga! Jag kan leva utan dem. Jag föredrar mitt singelliv nu..jag måste hitta tillbaka till mig själv och så... Fokusera på mig själv helt enkelt!