Det är helt sjukt.. Saknar Annika så himla mycket. Hon va som min syster och bästa vän. Vi hade så himla kul.. Vi var ute och flängde runt...vi sov över hos varann. Det var så sjukt roligt! Jag kan inte glömma allt det vi varit med om och gått igenom tillsammans. Jag kan verkligen inte sluta tänka på henne. Jag tycker att det är så synd att det blev som det blev. Det var liksom inte min mening att det skulle bli så men jag kände att jag behövde för en gång skull försvara mig själv. Jag kunde inte ta emot all skit bara sådär.. Jag blev djupt sårad!

Jag kan fortfarande inte glömma den dagen allt hände... Jag kan inte släppa det!

 

Nu när jag gick igenom våra bilder så bara saknar jag allt ännu mer. Alla minnen.. alla skratt och allt det där...

 

Jag önskar att du bara kunde veta och förstå, Annika!